Vi gick en promenad till Coop extra vid flygplatsen igen. Köpte "ingredienser" till varma mackor som vi strax ska förtära.

Jag tar mig mitt första glas vin sen innan graviditeten också.

Sist jag drack då så hamna jag på golvet och fick lägga mig alldeles för tidigt, men så långt ska det inte gå idag ;)

Denna fina kofta hade Ella köpt till Leon.

Måste erkänna att jag gått och tittat på den men aldrig köpt den. Den är från Lindex.

Just det, jag kom ju på att jag har en rabattkupong på 30% på lindex. Så vad blir det på 249 kr, tro? Ska nog köpa stl. 68, så man får plats med lite kläder under i vinter också, det är nog smart! Men 68 var ju från 4 mån o nu är han ju bara 1 månad. Vintern är ju nästan slut när han ska börja använda den isåfall?

Äsch.. Kan inte tänka ordentligt. 62 eller 68?

Oskar börjar 7.30-16.30 - egentligen! Nu den senaste tiden tar han sin egna lilla sovmorgon och vankar in på jobbet lite när han vill.

Jag tjatar på honom att han ska gå upp när klockan ringer, men det gör han ju inte. Det är skönare att ligga kvar i sängen.

Nu när jag inte får så mycket pengar så är det ju väldgt viktigt att någon annan styr in pengarna, och om han ska hålla på och komma försent varje dag så förlorar vi ju massor!!

Han jobbar hos sin pappa, sä det är därför han kan göra lite som han vill. Lite orättvist kan jag tycka. Orättvist mot de andra som jobbar där som säkerligen skulle ryka direkt om de kom försent varje dag.

Det fungerar inte så här.. Hur fan ska det gå för han om han börjar jobba någon annanstans? Har pratat med honom om det här hundra gånger men han lyssnar ju inte!

Nu har han nyss ätit och bytt blöja. Gav miniformdroppar innan och har även bytt från storlek 1 till 2 på dinappen.

Han börjar skruva på sig nu, men jag hoppas att något av det ovanämnda hjälper.

Tänkte att det kommer ut fortare ur storlek 2, så han inte somnar av att han inte får i sig tillräckligt snabbt ur 1an. Har googlat lite och det kan vara så.

Får se som sagt!

Här kommer bilden på Pontus och Leon :)

Jag sitter och pustar ut nu. Jag tog en promenad till mataffären. Inte den som ligger 5 minuter härifrån, utan den som ligger vid flygplatsen. Coop Extra.

Jag gick hemifrån runt halv elva och kom väl hem för ca 10 minuter sedan.

Chokladen ser ni? Det är en ny. Den ska jag smaska på i helgen. Eller kanske redan idag eftersom jag gått en sån lång promenad. Hehehehe. Jag ska nog vänta till helgen.. Då har jag något att längta till ;)

Såg denna film igår. En jättebra film som verkligen sätter sig om andra världskriget. Så himla sorglig. Satt och grät. Hatar egentligen verklighetsbaserade filmer. Då kan man liksom inte bara sägs att "det är ju bara på film", typ.

Kommer aldrig glömma hur jäkla ont jag hade! En outhärdlig känsla. Det gick så himla fort allting…

Kommer ihåg att jag och Oskar satt och tjafsade lite i soffan om att han aldrig hjälper till hemma, och jag reser mig upp och är arg. Jag kommer ut till hallen och helt plötsligt känner jag hur det börjar rinna mellan benen.

Blev nervös och tänkte att ”det kan väl inte vara dags än”. Oskar fick ringa till förlossningen då det inte slutade sippra, och eftersom jag inte hade några värkar än så fick vi en tid dagen efter klockan 8.

Jag la mig i sängen men kunde inte sova. Ganska självklart egentligen. Vem har lust att sova när vattnet gått liksom? Vid klockan 3 börjar jag få lite värkar. Känner att jag är tvungen att duscha och det hjälper.

Försöker sova efter det men det går inte så jag lägger mig i soffan och tittar på tv. Helt plötsligt är klockan halv sju och då var det dags att börja göra sig iordning inför besöket på förlossningen.

Kommer upp och möts av en jättetrevlig barnmorska. Får ligga någon timme och kolla barnets hjärtljud och mina värkar.

Det ser bra ut men hon vill att vi kollar igen om ett par timmar, så vi går då ner och äter lite i cafeterian. Har småvärkar som är jobbiga, men man stod ändå ut. Så var det i princip hela dagen fram tills klockan sju-åtta.

Blir hemskickad men får såklart komma tillbaka eller höra av mig ifall värkarna blir jobbigare.

Tog två tabletter ”att sova på” när vi kom hem från sjukhuset. Hade värkar, men ändå så att man stod ut. Sov en liten stund, och när jag vaknade hade jag ännu ondare.

Bad Oskar om massage och det hjälpte lite. Sa åt han att trycka hårdare när värken kom.  Till slut orkade han inte mer, och det var påfrestande för mig också, så jag tänkte att en dusch kanske lindrar. Det gjorde det inte! Kunde knappt stå upp i duschen. Klockan var väl ca 17.00 nu.

Kommer ihåg att jag la mig i sängen efter duschen och där började helvetet.

Halv nio står jag inte ut mer. Kunde knappt gå, sitta, ligga eller stå. Orkade inte ens prata och att någon fick röra mig var det inte tal om!

Mamma och pappa skjutsar upp oss till FL och är vi är där vid kl. 21.

Ligger med CTG-grejen i en halvtimme, en BM undersöker mig och jag är öppen 8 cm!! Blir jätteförvånad och blir orolig att jag kommer få fortsätta ha så himla ont, att det liksom är försent att få något mot värkarna.

Jag säger att jag vill ha allt, vad som helst! Bara jag blir av med smärtan.

Eftersom jag är öppen 8 cm så tycker BM Kia att jag inte behöver EDA, då den bara hjälper vid öppningsskedet, alltså värkarna som jag hade arbetat ”så bra” med hemma.

Får i alla fall fort komma in på ett FL-rum där uska Yvonne visar hur lustgasen fungerar. Efter det går tiden så himla fort! Känner mer och mer hur jag vill trycka. Står upp och trycker på. Antar att kroppen arbetar med att få ner barnet ännu längre ner när det kändes så.

Helt plötsligt är det dags att krysta. Yvonne och Kia hjälper till att hålla upp mina ben och Oskar står vid sidan och håller mitt huvud och säger peppande ord!

Hade aldrig klarat det utan honom vid min sida.

När jag krystat, i vad jag tycker är en evighet, börjar det bränna i slidan.

Det brändes och kändes så himla uttänjt. Frågade då om det inte var klart snart, men det var en bit kvar ändå.

Barnmorska Kia sa att hon såg ljust hår. ”vadå ljust?” tänkte jag. Trodde barnet skulle vara mörkhårig som jag var när jag föddes.

Jag krystar och krystar och när jag vill andas säger Kia att jag ska fortsätta. Tyckte det var så jobbigt, för man var ju tvungen att hämta luft också.

Jag antar att det var deras pushande som gjorde att jag tog i extra mycket sista biten, för helt plötsligt skvalpar det till och ut kommer vårt barn!

Helt utmattad och euforisk släppte allt och jag tittade chockad på Oskar och ner på barnet. Jag visste inte könet, var nog fortfarande i chock, för det trodde jag var det första jag skulle fråga.

Oskar säger då ”it´s a dude” (haha).

”Va!?? En kille?” Tänkte jag. Var inställd på att det skulle bli en tjej ju.

Fick upp honom på magen och han var helt kladdig, och så stor! Trodde ju det var en minibebis jag haft i magen. Förstår fortfarande inte hur han fick plats.

Äntligen var han här.  Vårt älskade barn som vi har väntat så länge på!

Född 110826, kl 00.48

Längd: 49 cm

Vikt: 3975 g

Oskar

När vattnet gick…

Vi satt och kollade på tv här hemma som vanligt. När Daniella skulle gå på toa, tror jag, då hon kände hur det började sippra vatten när hon hade gått en bit. Hörde bara hur hon skrek till, oh shit!

Jag vände mig om och hon sa att vattnet hade gått, trodde hon i alla fall. Jag fick som en klump i magen och lite panikkänslor.

Man har ju sett på filmer hur folk bara rusar iväg mot sjukan när vattnet går.

Paniken och klumpen försvann ganska snabbt. Eftersom hon inte hade några värkar, började vi misstänka att det kanske inte var vattnet ändå.

Daniella hoppade in i duschen och jag ringde upp till förlossningen för att kolla vad vi skulle göra.

Hon ville helst prata med Daniella, så hon fick torka av sig lite och ta telefonen.

Barnmorskan frågade hur vattnet såg ut, om det var ofärgat eller rosa, med lite klumpar i.

Detta stämde in, så de misstänkte också att det var vattnet som hade gått. Men eftersom hon inte hade några värkar än så fick hon en tid på torsdagen, kl. 8.

Det är svårt att förbereda sig för detta, trots att man har haft hela 9 månader på sig. Livet har ju flutit på som vanligt, jobb, träning, match och umgås med vänner. Sen plötsligt står hon där med en pöl mellan fötterna.

Daniella började få värkar på natten, runt kl. 3. Hon fick bara några timmars sömn. Själv sov jag som en stock.

På morgonen halv 8 kom Jeanette och hämtade oss och vi begav oss mot Vrinnevisjukhuset och förlossningsavdelningen.

Vi fick gå in på ett av rummen, där fick Daniella lägga sig på en säng.

De satte dit två dosor, såg nästan ut som hockeypuckar, på magen. Den ena mäter ­­­­­­hjärtslag och den andra mäter sammandragningar.

Hon fick ligga där på sängen i 1 och en halv timme, det blev väldigt långrandigt. Finns tyvärr inte så mycket att göra i ett sjukhusrum. Men tiden gick och barnmorskan kom in och berättade att allt såg bra ut, men att hon ville köra ett till test runt halv 12 – 12. Vi tog våra saker och tog hissen ner till entréplan och gick till cafeterian, köpte en varsin macka och dricka, och slog oss ner.

När vi är mätta och belåtna tänkte vi att vi skulle ta en promenad för att få tiden att gå, så vi gick ut genom huvudentrén och började gå mot förlossningen. Blev en 20 minuters promenad ungefär. Vi satte oss på bänkarna utanför ingången och väntade på att min mamma skulle komma. Vi hade bestämt att hon skulle hämta hundarna och ta med dem till Kimstad. Hon tog nycklarna, önskade oss lycka till och åkte iväg till vår lägenhet.

Klockan började närma sig halv 12 så vi gick upp till förlossningen, fick gå in på ett rum igen, och puckarna sattes dit.

Den här gången blev det bara en halvtimme på sängen. Allt såg fortsatt bra ut. Och barnmorskan tyckte att vi kunde åka hemåt.

Daniella fick med två tabletter mot smärtan så att hon kunde få lite sömn.

Vi tog bussen hem, satte på en film och båda somnade nästan direkt.

När Daniella vaknade hade värkarna blivit något mer intensiva, men hon stod fortfarande ut.

Jag har för mig att hon hoppade in i duschen och jag låg i soffan och kollade på tv.

Efter duschen gick hon och la sig i sängen, hon stod knappt ut med värkarna nu, så jag ringde till förlossningen och sa att Daniella ville åka upp.

Ringde till Jeanette och berättade att det var dags, vi har ju ingen bil och även om vi hade haft det så har inte jag något körkort, och jag tror inte att Daniella var så sugen på att köra bil just då.

Vi kom upp till förlossningen vid 9. Vi fick gå in på ett rum igen.

Värkarna var nu väldigt intensiva och Daniella hade svårt att vara still.

Det visade sig att när barnmorskan undersökte Daniella, att hon var öppen 8 cm.

Tror att alla i rummet blev förvånade. Hon hade i stort sätt gjort allt arbete hemma redan.

Vi fick nu gå till ett nytt rum, ett förlossningsrum. Där fick Daniella antibiotika, eftersom vattnet hade gått 24 timmar innan så var det risk för infektion. Dom satte även på puckarna och kollade bebisens hjärtljud. Jag satt i en fåtölj och skrev ner när saker hände.

Dom frågade lite om smärtlindring, Daniella började med lustgas, de tyckte att det var lite för sent för EDA. Den hjälper till vid öppningsskedet, men Daniella var i stort sätt klar redan.  Så hon körde på med lustgasen och den verkade hjälpa.

Efter flera värkar, CTG och temp börjar det att trycka på ordentligt, kl. är nu 00.15 den 26/8.

När man står där bredvid och ser hur ont Daniella har är det svårt att inte känna sig lite värdelös. Vad kan jag göra för att lindra?

Jag servar med vatten, saft, håller handen och baddar pannan. Men det hjälper ju inte så mycket, tror jag i alla fall. Det kanske är skönt för henne att jag bara finns där.

Efter 40 minuters krystande, baddande, lustgasande och drickande, kommer äntligen vår lilla kille till världen.

Vi hade ju inte kollat vad det var för kön innan, så det blev en överraskning.

Det första jag sa till Daniella när jag såg honom där på sängen var ”it´s a dude”.

Kommer ihåg att båda blev lite chockade när han kom ut. Gick så fort sista krystningen. Helt plötsligt låg han bara där. Vår kille, som vi ska ta hand om och uppfostra.

Barnmorskan och undersköterskan tvättade av honom, och la honom på Daniellas bröst. Och jag fick klippa navelsträngen. Kändes lite som att klippa i en gummislang. Trodde innan att jag skulle svimma där inne på förlossningsrummet, men det gick bra. Blev bara lite svag när allt var klart, men det var nog att nervositeten och spänningarna släppte, plus att jag inte hade ätit på ett tag.

Jag blev jävligt imponerad av Daniella, hon var verkligen skitduktig. Kan nästan tro att hon har fött barn förut.  Kändes som att allt gick så enkelt och fort.

Från att vattnet gick till att värkarna började.

Hon klarade allt galant.

En sak är säker, jag ska aldrig klaga när jag har ont igen…

Här kommer första delen av min/vår förlossningsberättelse.
De andra två delarna kommer vara först ur Oskars perspektiv och sedan ur mitt. Denna första del är i tidsform eller hur man ska säga... de andra delarna kommer vara mer sammanfattade om hur vi upplevde det.

Min förlossning

11-08-26

Ons 24/8

22.50 – Vattnet börjar sippra lite smått. Ringde förlossningen men eftersom jag inte hade värkar skulle vi avvakta. Fick en tid kl. 8 nästa dag.

Tors 25/8

02.50 – Tittade på klockan. Hade haft ont ett tag till och från.

03.15 – Kan inte sova, hoppar in i duschen och duschar till kl. 3.50. Har fortfarande som en molande mensvärk.

07.30 - Efter en näst intill sömnlös natt åker vi upp till fl-avdelningen för kontroll.

08.00 – Blir mottagna av BM Helene. Får gå in på ett rum där hon ställer lite frågor.  Kollar även CTG-kurva.

09.00 - Ligger där till kl. 9, får lägga mig på sidan för att få igång bebisen lite.

Allt ser och låter bra.

10.00 – Ska komma tillbaka vid halv 12, så vi går till cafeterian och äter mackor.

10.30 – Tar en promenad runt området.

11.00 – Oskars mamma kommer och hämtar nyckeln till lägenheten så att hon kan ta med hundarna till Kimstad.

11.30 – Går upp till förlossningen igen för att kolla CTG-kurvan.

12.00 – Får åka hem igen, får med två tabletter mot smärtan så att jag kan sova lite.

13.00 – Tar en dusch och sätter på tvättmaskinen.

13.20 – Tar tabletterna och sover i 1 och ½ timme.

16.50 - Därefter är värkarna mycket intensiva men oregelbundna. Går ej att prata under värken.

Får massage av Oskar, det hjälper lite. Tar en dusch men det hjälper inte mot värkarna. Lägger mig i sängen och ligger där ett tag, men till slut går det inte mer. Ber Oskar ringa förlossningen och mamma.

20.45 – Åker till Vrinnevisjukhuset, Jeanette och Enrico skjutsar oss. (mamma och pappa)

21.00 – Kommer till Vrinnevisjukhuset, CTG-kurva direkt när vi kommer in på rummet.

21.15 – Värkarna kommer väldigt tätt, kanske 2-5 min mellanrum, de håller i sig i ca 20sek – 1 min.

21.30 – CTG-kurvan togs bort.

22.10 – Blir undersökt, är öppen 8cm! Fick byta rum, tar lustgas.

22.15 – Får antibiotika. Frågar efter ryggbedövning.

22.20 – Kollar bebisen hjärtslag, allt är bra. Lustgasen lindrar värkarna.

22.30 – Står upp med hjälp av ett gå bord. Känner mig full.

22.55 – Trycker på vid varje värk.. Kollar hjärtslagen igen, allt fortfarande bra. Ökade mängden lustgasblandning.

23.00 – Tar tempen, 37,5  grader, på gränsen till feber.

23.15 – Värkarna är inte lika jobbiga längre, lustgasen har hjälpt. Kollar hjärtslag, allt bra.

23.20 – Undersökning igen, är helt öppen. Barnet ska ner lite till innan det är dags att krysta.

23.25 – Tar två stycken panodiltabletter mot febern.

23.40 – CTG- kurva, runt 160 – 170 slag i minuten.

23.55 – Stod upp en stund för att försöka hjälpa till att få ner bebisen.

Fred 26/8

00.00 – Trycket har blivit värre.

00.06 – Bebisen är verkligen på gång, barnmorskan såg huvudet, hon säger att hon ser ljust hår.

00.13 – Börjar att krysta ordentligt.

00.48 – Våran lilla kille är ute!! Han skriker.

01.10 – Har spruckit lite, blir sydd. Lillen börjar bli tyst.

01.54 – Lillen undersöks av barnläkare, han har lite feber. Han passade även på att bajsa på mammas mage.