Jag tränade idag. Första gången på jag vet inte hur länge, några veckor måste det vara iallafall. Jag har inte lett mitt pass på länge heller eftersom jag varit sjuk och så har jag inte tränat själv tillräckligt för att orka leda. Jag sviker mig själv så innihelvete och framför allt motionärerna som kanske sett fram emot att jympa mitt pass. Jag funderar nu starkt på att ta uppehåll nästa termin och försöka komma igång själv. Utan krav på att jag är tvungen för det är nog det som gör mig så omotiverad.
Men iallafall.. Jag tränade och kom nyss hem och det var svettigt och inte alls kul. Jag kunde inte koncentrera mig för att igår kväll fick jag reda på att min morfar gått bort. Känner mig helt likgiltig. Inte glad, inte ledsen. Men jag tog mig till träningen. Jag ska träna imorgon också för på söndag ska jag bannemig leda mitt jävla pass och jag ska göra det skitbra!!!

Jag är väldigt ledsen över en annan grej också som gör att jag inte vet hur framtiden ser ut. Jag kommer att berätta om det senare för på fredag ska jag som sagt göra en sak som kan göra det bra igen. Vi får se helt enkelt.
Men det ordnar sig alltid, det är ju mitt motto...

Och en till grej ja, jag sitter här och är arg för att ni aldrig kommenterar min blogg? Haha. Kan ju inte mer än skratta åt det egentligen, vad är det att vara arg för. Men jag tänker att ni kommer ju in här och läser varje dag men väldigt väldigt få lämnar spår efter sig. Om 1 tiondel av er skrev något varje dag här så skulle jag bli glad.