tankar

publicerat i Vardagsliv
Ibland kommer jag på mig själv sitta och tänka. Jag tänker efter och faktiskt inser att jag har allt man kan tänkas vilja ha i livet. Ett underbart barn, sambo, lägenhet, hund. Att jag är lycklig! Tiden liksom bara driver förbi, man hinner ibland inte stanna upp och bara leva i nuet. Samma sak när jag var gravid. Det kändes ju liksom inte som att jag var gravid. Jag hade ett barn i magen som jag skulle bli förälder till. Det kändes bara som att magen växte och jag blev lite tröttare än vanligt. Det sparkades i magen ibland, men det var inte mer med det. Jag fattade liksom inte!

Jag kan fortfarande inte fatta att jag har ett barn ibland. Det känns liksom som en dröm. Som att jag ser mig själv och mitt liv uppifrån. Låter ju helkonstigt nu när jag beskriver dessa tankar och känslor, men det jag vill få fram är väl att jag inser saker lite senare och inte i nuet då det väl händer.

Men jag är dålig på det där, att leva i nuet, carpe diem, fånga dagen, ta vara på det man har. Men det stämmer ju så himla bra! Man ska ju ta vara på det man har för just den HÄR STUNDEN JAG UPPLEVER JUST NU kommer aldrig att komma tillbaka. Det kommer bara vara ett minne. Ett minne jag inte ens kanske kommer komma ihåg eftersom jag inte är så uppmärksam på nuet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Till Toppen