Ångest
Åh. Dagarna bara går och dagis närmar sig. Det låter inte som en stor grej för de flesta kanske, men för mig så känns det verkligen. Det känns både bra och dåligt. Vet inte hur jag ska känna egentligen... Han får det säkerligen jättebra där på förskolan och kommer inte sakna mig ett dugg. Men jösses, VAD JAG KOMMER ATT SAKNA HONOM!
Vet precis hur du känner dig :-( min kille blir ett i november, men jag gråter nästan när jag går förbi dagis. Även fast han inte börjar förrän i februari, mars. Tänker också hur ska jag klara av att han gråter när jag går. Fy kommer bryta ihop känns det som. Men samtidigt så får de vänner o utvecklas så dagis är ju toppen. Men hårt att de får träffa mitt barn mer än mig. Det kommer gå bra o tänk på allt kul de hittar på :-) kram
Jag tror man ska fokusera på det positiva istället! Och du lämnar honom ju inte där bara för att, det är ju bara medan du är på jobbet.
Får ångest av tanken, ska dock skjuta på det till nästa år, försöka iallafall.. Men hemsk tanke! Haha.
Du är så jädra vacker förövrigt och gulleponken!!
