Ni kommer kanske inte tro mig, men jag har vart och tränat step1 idag. Fy fasen vad jobbigt det var!!!! Bas är ju inget mot ett step-pass alltså. Kondition är grunden och den har jag ju inte riktigt än. Haha.

Det är jobbigt på två sätt. Jag ammar ju inte så jag är ju inte låst på så sätt med att komma iväg och träna, men jag är liksom låst vid min älskade bebis. Det är svårt att lämna honom även om jag vet att han är i trygga händer och om det bara är för en timma eller två. Ni som har barn förstår.
Det är ju jättebra för mig att komma hemifrån och få egentid självklart, men man är ju med Leon varje dag nästan 24/7 så man har lite separationsångest. "tänk om något händer medan jag är borta", "tänk om Oskar försöker få tag på mig och så kan jag inte svara"... Många tankar som snurrar.

Jag hade inte alla planerat att träna idag. Men när jag dansade omkring hemma härmade Oskar mig. Han menade på att fettet skvalpade när jag rörde mig, så det var ju bara att kolla närmaste roliga pass och bege sig iväg och ruska fettet vidare. Kul var det iallfall :)