att förbli en tjockis

publicerat i Vardagsliv
Igår beställde jag och Oskar hem Linas matkasse. Man får hem en kasse med 5 middagar varannan vecka. Hoppas att det är några goda middagar, annars blir det ju lite trist. Det enda man behöver ha hemma själv är ju kryddor och sånt.

Man får första kassen för 499:-, och därefter varannan vecka kostar kassen 749:-. Ca 1500/månaden för 10 dagars middagar. Plus att varje middag är för 4 personer, så då får vi matlådor til dagen efter också.

På tal om mat kanske, så måste jag få säga att jag är ganska besviken på mig själv. Att jag inte tog tag i mig själv från början! Början av graviditeten. Jag har i princip vräkt i mig allt jag är sugen på, när som helst, och det är inte okej. Inte för att vara jag. Det blir ju bara mer för mig själv att försöka gå ner sen efter förlossningen och allt. Jag har iallafall bestämt mig för att försöka trappa ner på all skit jag stoppar i mig, och sen i höst börja på Viktväktarna igen. Eller anställa en personlig tränare. Nåt sånt. För på egen hand är det så himla svårt. Man har ingen självdiciplin.

Jag kommer köpa det "billiga paketet" från Viktväktarna. Det är som sagt billigare, och det innebär att man "bara" får tillgång till programmet på datorn, att skriva in vad man äter och allt det där. Där finns ju även en receptbank. Det man inte får ta del av är ju invägning på viktväktarna (väga sig kan man göra hemma), möten i grupp där man diskuterar och reflekterar över mat (det kan jag klara mig utan), och typ nyckelring som man får om man gått ner till sin målvikt.

På inskrivningssamtalet i början av graviditeten vägde jag 74 kg. Nu, några månader senare väger jag 82 kg. Jag har aldrig varit så här fet! Men det har ju sin lilla anledning. En liten del iallafall. Om jag inte ätit som jag gjort så hade jag nog inte gått upp så mycket. Tror jag.

Om man läser på internet hur mycket man "ska" ha gått upp vid v 24 så är det ungefär 5-7 kg. Enligt det så ligger jag ju normalt i vikt då, men inte enligt mig själv. Det mesta är självförvållat.

Att äta eller inte äta skräp, det är frågan?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Till Toppen