Rädd
Jag blev jätterädd inatt! Varje gång jag vaknar så tittar jag till Leon.
Klockan var väl ca 01 så jag hade sovit någon timme eller två. Jag känner på hans kind och den är jättekall. Jag fick panik och mådde illa, och sekunden efter känner jag på magen om den åker upp och ner - och det gjorde den! Fy vilken lättnad!! Jag hatar att jag inte bara kan koppla av och ta det lugnt. Så himla jobbigt!
Otäckt ju:-(ja blir lugnare när jag har William bredvid mig!
Du skriver ofta om att du är rädd och orolig och till viss del är det ju helt normalt att som förälder oroa sig men som läsare reagerar jag över att du väldigt ofta tycks vara orolig och lite ängslig. Du kanske borde ta upp det med något, bvc eller liknande, det kan vara ett tecken på förlossningsdepression
Jag har ju som sagt alltid varit orolig. Vet att det började när jag var runt 11 år och var tvungen att ringa hem och kolla så att blixten inte slagit ner i mammas och deras hus, när jag sov över hos mina kusiner. Men det kommer i perioder, speciellt under vintertid. Vet att många ofta blir deppiga under det mörka vinterhalvåret.
Jag har pratat med Bvc om detta och fick komma tillbaka 2 v senare och då var det mycket bättre. Men som sagt, jag har alltid varit en orolig själ men nån gång når man väl en gräns om hur mycket man orkar..
andningslarm är guld värt !
Känner igen mig så väl i din oro, för både din mamma och dem och Leon. Är i stort sätt likadan och det är så jobbigt. Fy.
Ja du gumman.....det är inte lätt....och jag lovar dig, det blir inte bättre...alla sömnlösa nätter, innan man hörde klicket i dörren och visste att alla var hemma och jag visste att allt var väl med mina barn....så underbart att höra deras andetag.
Det är svårt och jag har i tysthet bett många böner.
Men vi växer också som människor och upptäcker att vi har många förmågor...det är det här som gör oss till bra mammor
Kram Gullevi
