traumatisk start på veckan.

publicerat i Vardagsliv
Usch för denna vecka säger jag bara... traumatiskt har det varit, men nu är det bra igen.

För det första så har jag ju varit sjuk och hostat och inte kunnat prata för allt satte sig på stämbanden, och inatt spydde jag och sket som en gris. Influensa? Det räcker väl nu. Kunde iallafall ha räckt med den där förkyldningen och slemhostan jag fortfarande har kvar.

För det andra då så var jag ledig i måndags och åkte till Herstaberg för att sola och ha en skön dag med familjen. Trodde jag! Pappa skulle förstås ut och träningscykla i värmen, och vilka ringer inte efter ett tag om inte akuten?

När mamma och jag kommer upp där trodde vi att han skulle sitta där som vanligt på en brits och vara "normal" efter sitt ep-anfall, men nej. Vi kommer in i ett rum, säkert 8 olika läkare där, och så lilla pappa. Nedsövd och helt spjälad med nack-krage och allt för att det fanns risk för att han hade brutit ryggen, nacken, armen och höften.

Vi fick då världens chock, och det var nog de värsta timmarna i mitt liv. Jag trodde verkligen att det var kört för pappas del. Jag började liksom tänka på hur fan jag ska kunna leva mitt liv utan min kära pappa. I bästa fall skulle han bli rullstolsburen och hjärndöd. Det var vad vi trodde, men han fick en andra chans. Eller är det här 5:e chansen han får nu? Allting var bra med pappa. De hade röntgat allting.. huvudet, nacken ja, allt. Och allt var bra! Inte ens armen var bruten som de trodde.

Vilken lättnad sen, när han äntligen vaknade. När de tog bort alla slangar och sladdar, och nedsövningen. Han vaknade! Bästa dagen i mitt liv!

Jag lovade gud (eller någon annan allsmäktig), att om pappa vaknar upp och är som vanligt igen så ska han få vara med på min förlossning och filma. Han har tjatat om det ett tag, och jag vet inte.. det är kanske inte hans allra högsta önskan här i livet, men han ska få vara med nu, har jag bestämt. För att han överlevde!



träningsnarkomanen som bara måste riskera sitt värdefulla liv och även familjens när han utsätter sig för sånt här. Vad skulle vi göra utan dig pappa? hoppas du nu har lärt dig en läxa.

Kommentarer
Postat av: jane

Daniella. Du är den Finaste som finns. KRAM

2011-04-21 @ 15:48:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Till Toppen