Pappa får ju lite anfall ibland. Epileptiska anfall så att säga. Eller ibland och ibland ska man väl inte säga. Det har hänt ca 6 ggr på 10 år. I söndags hände det igen, och han fick tydligen en liten, liten stroke också..

Han åkte ut till Händelö och skulle springa i skogen.
Mamma börjar väl bli orolig efter några timmar, och undrar vart han har tagit vägen någonstans..

Hon och Alex åker då ut till Händelö för att leta efter pappa. De hittar då hans bil, men inte pappa.
Bilen är helt lerig utvändigt och det ligger även lite blod på marken. De får panik och ringer polisen och ambulans, och polisen skulle skicka sökhundar från Linköping. Det blev världens ståhej, och efter en stund ser de pappa komma gåendes helt virrig på en väg lite längre bort.

Han är då fortfarande snurrig från anfallet han hade fått. Vi tror att han fick det pga överansträngning när han sprungit ca en timma, och sedan försökt komma in i bilen. Varför han kom från ett helt annat håll sen, vet vi inte.

Pappa är alldeles blåslagen på knytnävarna och ögat. Ena ögat är igensvullet och illrött. Han har troligtvis ramlat i marken med en jävla smäll och slagit i rejält.

Nu ligger han fortfarande på sjukhus, och vi har varit och hälsat på honom varje dag. Han mår BRA nu jämfört med hur han kunde ha mått, eller vad som kunde ha hänt.
Vi vet inte när han får komma hem.. de håller fortfarande på och utreder och så..

Ville bara få ur mig detta så ni alla får veta lite om vad som har hänt och så.

Huvudsaken är att han mår bra. Börjar vänja mig vid detta nu, men hoppas innerligt att detta var sista gången detta händer honom!

En annan sak också. Jag har känt på mig i några månader nu att någonting skulle hända.. jag bara gick och väntade på att han skulle få ett sånt där jävla anfall, och så händer det.

Nu känns det som en sten har släppt från hjärtat, att det äntligen har hänt. Förstår ni? Lustigt att man kan känna på sig saker så där.. Jag önskar ju såklart att det inte skulle ha hänt, men det känns ändå skönt på ett sätt, eftersom jag har känt på mig det så länge.

Älskar dig pappsen