Jag ringde Alex för att få reda på om han skulle sova hos mig inatt eller, fick lite panik för jag vågar inte sova ensam riktigt än. Han svarade, och nästan det första han sa var att "pappa har slagit i huvudet. Han är yr och blöder skitmycket, och ska åka ambulans", eller något sånt. Det var ju inte riktigt det svaret jag ville ha!

Många minnen dök upp i min hjärna, och jag tänkte mig det värsta scenariot framför mig.. jag tänkte att det var bättre att förbereda sig på det värsta, så man inte får en chock sen. Om det skulle vara väldigt allvarligt.

Vi har ju varit med om ganska mycket i våran familj när det gäller pappa och alla hans trauman. Krampanfall har han haft några gånger, och det är lika läskigt varje gång. Senast fick han ett anfall i sömnen, och ett senare i sängen på sjukhuset, och då hade dom inte ens fällt upp skydden så man inte ska ramla ner, men ramlar ner är vad han gör, och slår i huvudet dessutom, spräcker upp lite panna och får sy. Vi trodde först att det var ett anfall han hade fått idag när han var ute och sprang, och sedan slagit i huvudet.

Så idag har jag haft en eftermiddag/kväll på akuten. Jag och min bror ville inte vara kvar längre, så vi gick hem till mig ända från sjukhuset.. det tog sin lilla tid, men motion fick vi ju. Jag var ju tvungen att be Linda komma och gympa istället för mig, tyvärr. Jag hade gärna skämt ut mig igen och inte klarat alla armhävningarna och konditionsbiten.

Imorgon är jag ledig, och drömmer om en härlig sovmorgon. Tyvärr kommer slip-åke och ska fixa mitt golv klockan åtta, så då blir det nog att gå en runda i parken istället. En härlig morgonpromenad!

Långt inlägg idag minsann,
 vi hörs!