mammas pojke
Varje kväll (...okej nästan) så lägger vi Leon i hans säng i sitt rum och han somnar där. Varje natt (alltid!) vaknar han och kommer gåendes och ibland springandes och ofta gråtandes in till oss. Eller mest mig antar jag för han går alltid runt sängen och ställer sig på min sida. Han är ganska mammig av sig den där lille pojken.
Det jag vill säga är att det gör mig inget att han inte sover hela nätter i sitt rum. Jag älskar att känna mig behövd av den här killen och jag saknar honom när han inte ligger här mellan oss. Det känns så elakt att gå tillbaka med honom till sin säng när det är med oss han vill vara.
Någon gång kommer han förmodligen att sova hela nätter i sitt rum, men det är jag medveten om att det kan dröja. I min familj sov vi skavfötters med mamma och pappa tills vi blev typ 11 år.
Jag håller med dig! Varför hetsa med att barnen ska sova i sitt rum i sin egna säng? Tryggheten dem får hos oss föräldrar är oslagbar... Sigge somnar alltid i vår famn, läggs i sin säng och sover där tills fem sex kanske, sen vill han gärna komma in till oss och fortsätta sova där. Hur mysigt som helst! :-) Tänk att tänka tillbaka om 15 år och ångra att dem aldrig fick sova hos sig... Dem är ju bara små en gång & det gäller att ta vara på tiden! :-) Kram på dig!
