jag öppnar mig
publicerat i Vardagsliv
Nu tänkte jag berätta en sak. Jag brukar inte vara så personlig längre men jag känner att jag vill berätta detta då min blogg handlar om mitt liv och min vardag och jag vill kunna skriva att jag är ledsen och har det jobbigt, och inte bara visa de bra bitarna. Just nu är mitt liv ganska skit om man säger så.
Dagen innan jag började mitt nya arbete fick jag ett glädjande besked - ett plus på stickan. Vi var gravida! Leon skulle bli storebror och vi tvåbarnsföräldrar. Det kom inte så lägligt eftersom jag precis skulle börja nya jobbet och starta uppackningen av butiken i samma veva men jag kämpade på med illamående och en väldig trötthet.
Dagarna gick... veckorna gick. Jag vill nu inte berätta så mer ingående mer än att jag nu har fått sluta på jobbet. Kort och gott för att jag är gravid. Jag var bara provanställd så de kan ju göra vad de vill med anställda, utan att ta hänsyn till dem och hur de påverkas.
Men... inte nog med det.
Jag var på ultraljud igår. Jag befinner mig då i vecka 11-12, nåt sånt. Jag har hela tiden haft en gnagande oro som jag inte vet hur jag skulle tolka, jag menar, jag är ju ganska orolig av mig som person för allt och inget så jag tyckte väl att det inte var så konstigt egentligen. Och vilka blivande mödrar är inte oroliga under graviditeten mer eller mindre?
Men jag kände det ändå på mig. Inga hjärtslag och fostret var bara ca 8+5 veckor litet. Alltså har det dött väldigt tidigt men kroppen har inte uppfattat det och fortsatt tro att jag är gravid.
Det är det värsta. Fan att kroppen inte kunde fatta direkt och stöta ut det så man slapp gå flera veckor med ett dött foster i magen och tro att man var gravid.
Så står jag här. Blivit av med jobb och graviditet. Men jag är ganska bra på att läka mig själv och tänka positivt när det verkligen behövs. Det kunde ju faktiskt ha varit värre. Jag får tänka så helt enkelt. Jag kunde ha gått halva graviditeten och barnet dött när det var längre gånget och det måste vara ännu hemskare. Kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas.
Nu får jag glädjas av att jag redan har världens underbaraste Leon och familj och vänner som tar hand om mig och jag älskar er mer än allt annat!
Och jobb... ja, det kommer väl. Just nu orkar jag inte ta tag i det ordentligt men jag hoppas innerligt att jag får ett roligt butiksjobb snart för det är verkligen det jag vill syssla med i framtiden och det är det jag är bra på!
Kommentarer
Postat av: Matilda
<3
Svar:
Daniella Goretti
Postat av: Ellinor
Jag älskar dig, <3
Svar:
Daniella Goretti
Postat av: Tessan
Oj, det var riktigt tråkigt att läsa. Men du är stark! Kämpa på, kram.
Svar:
Daniella Goretti
Postat av: Johanna
Blev såklart ledsen och berörd av det du skriver. Kan inte förstå hur du mår just nu men skänker min tanke och en jättekram!
Svar:
Daniella Goretti
Postat av: Johanna
Styrkekramar till dig/Er!
Svar:
Daniella Goretti
Postat av: Jennike Andersson
Kan inte sätta mig in i situationen men jag skänker er styrkekramar och hoppas ni är på benen snart igen ! kram!
Trackback
