Ååååh jag blir så frustrerad, jag kan inte ens kommentera min egen blogg från telefonen.
Så jag får väl skriva ännu ett svar på en kommentar från en Lina som var tvungen att öppna käften:

Lilla Lina, du ska veta hur mycket jag grät när de ringde och sa att Bella skulle avlivas. Du vet ju ingenting!

Dagen jag skrev inlägget om att jag grät för min skull och inte Bellas så var jag väldigt ledsen, det behöver väl fan inte betyda att jag inte är djurvän och inte brydde mig om Bella eller? Just DET inlägget var riktat till att det var synd om mig som varit med om ett trauma som jag kan kalla det. Höggravid och allt, får man inte gråta över att man blivit attackerad för sin egen skull också, tycker du?

Fattar inte ens att man måste häva ur sig en sån kommentar, fy fan.