Inga av våra föräldrar är hemma. Det känns väldigt konstigt, och ensamt. Oskars föräldrar är på Malta och mina föräldrar + ena broder är i Spanien...

Man har ingen vuxen i närheten. Nu låter det som att vi bara är små barn, men det känns faktiskt lite så också. Man måste klara sig helt själv. Kan inte ringa och fråga om någon kan hämta, eller komma och äta middag....

Jag saknar er! Som tur är så kommer ni ju hem om ungefär en vecka. Lite mer.