Det är lördag idag. Minns den tiden man verkligen längtade efter helgen, men vad har hänt? Nu känner jag ingen skillnad. Det skulle lika gärna kunna vara tisdag idag. Jag har ingen sån där myskänsla som man får på lördagar. Äntligen har den dagen kommit som man längtat efter hela veckan, liksom!!

Hur gör man för att få tillbaks den känslan? Måste nog sätta mig i arbete mån-fre, och ta ledigt lör-sön. DÅ jävlar kommer nog den där känslan!

Idag kommer Johanna hit. Vi ska umgås och så blir det förstås klippning. Känns lite som att vi utnyttjar henne till just det, klippning. Vi ses ju nästan aldrig förutom när någon behöver klippas. Det är ju så att man får ångest!

Jag vill nog bara ha topparna klippta. Skulle vilja göra något drastiskt men ändå så vill jag spara ut och få långt hår. Om jag bara hade klippt topparna alla de gånger jag har klippt kortare hår, så hade jag haft jättelångt hår nu. Men det är ju det att man hatar den där mellanlängden. Den längden har jag nu. Inte långt, och inte kort. Det enda man kan göra är att sätta upp håret i en toffs eller bulle. Det är ju det enda jag gör nu ändå, så vad spelar det för roll egentligen!

Känner mig så himla ful. Inser att jag kommer bli en sån där mjukisbyxemorsa som jag skrev för ett tag sedan att jag inte ville bli.

Om några veckor när barnet kommer, och veckorna efter det. Då har man ju ingen lust att gå och handla fina, nya kläder, för de kommer ju ändå vara för stora sen när man har gått ner i vikt? Känns ju onödigt att köpa sånt som man ändå inte kommer använda sen. Så då får det bli såna här fula mjukisar i velour. Känns så jäkla skabbigt, men vad gör man?!

Hur fasen ska ni andra preggosar göra?