Aj, aj, aj.. har lite ont nu. Eller lite och lite..
jag hade precis slutat jobbet. Var på väg hem när det hände nåt med cykeln. Den tvärnitade och jag flög över styret och landade på marken. När jag landade tog jag emot med händerna, därav mina stukningar eller vad det är. Min högra hand är dubbelt så stor, och har jätteont i armbågarna, kan inte böja dem.
När jag precis hade ramlat, tänkte jag att jag fort måste ta mig upp innan någon ser mig, men jag bara ligger kvar där, kunde inte resa mig. Det känns som flera minuter innan någon kommer fram till mig och undrar hur det var med mig. Jag sa att jag inte visste, för jag var så chockad. Det kommer fram två kvinnor och hjälper mig medans jag ligger där. Dom ringer ambulans och tar hand om mig.. sedan kommer ambulansen, och jag tackar de snälla damerna så mycket och ambulansen åker iväg.
Efter en lång väntan, undersökning och röntgen så får jag åka hem. Utan gips, men med en svullen hand och armbågar.

Usch säger jag bara..
och jag som ville träna idag :(

Oskar är snäll och tar hand om mig nu. Han får väl torka mig när jag vart på toa också, för det klarar jag nog inte själv. :)







usch vad jag har gråtit idag.. jag överväger nu att börja använda cykelhjälm. detta kunde gått mycket värre än vad det gjorde.. jag hade turen med mig och en änglavakt!
Jag väntar mig nu kryapådig-blommor och choklad så ni vet ;)
Nejvars..

hade bättre än mig,
hejdå!